Novell skrivning !
hej alla underbara människor ! orkar inte skiva om dagen idag, men tänkte iallafall skriva min novell jag skrivit i skolan, jag tycker den är rätt så bra iallafall , så får se vad ni tycker :) !
Det var inte bara jag, inte bara jag som var på båten.. utan någon mera.. jag satt i min hytt på båten, ensam.. fönstret var öppter och jag hörde hur vågorna piskade mot båtkante. Jag hade suttit i hytten ensam ett långt tag, mrn ingen hade kommit och letat efter mig.. började undra om dom hade glömt bort mig. Tog min röda tröja och gick sakta mot hyttdörren, tog handen på dörrhandtaget, det var aldeles kallt.. drog sakta ner handtaget och tog några steg ut i korridoren och gick sakta mot trapporna som ledde uppåt i båten. Jag hörde inga ljud, inga alls människor som skrattade, ingen musik, ingenting! Började bli rädd.. mina ögon spetsades till när jag plötsligt hörde någonting som kom emot mig.. gick runt i cirklar men såg ingenting, min kropp blev alldeles kall och jag kände hur svetten rann ner längs ryggraden.. jag började ropa min mammas namn, men ingen svarade.. jag gick några steg tillbaka och kände hur någonting nuddade min rygg, min kropp blev helt stel, kunde inte röra mig.. visste inte vart jag skulle ta vägen.. jag ville vända mig om och se vad det var, men mina fötter satt fast i marken.. dom ville inte röra sig.. mitt hjärta slog i 90 och allting runt mig blev alldeles svart, som att det var i någon dröm.. men plötsligt vände jag mig om.. pustade ut, det var bara en stol jag kände.. jag kände genast hur lättnaden i kroppen kom.. jag började gå små, små steg tillbaka i korridoren vid min hytt.. kollade runt mig varje sekund, och jag kände mig så himla ensam men samtidigt rädd.. plötsligt kom jag fram till min hytt, tog tag i handtaget och öppnade med ett ryck samtidigt som jag slog i mitt knä i dörrkanten.. ramlade framlänges på golvet, kände inte smärtan för jag var så himla rädd.. ställde mig snabbt upp och sprang till sängen, satte mig i sängen längt in mot hörnet, tog täcket över mitt huvud.. kände hur tärarna började rinna och allting blev helt tyst... kunde tillomed höra mina egna tankar, plötsligt hörde jag någonting i korridoren.. hoppade till och känslan i kroppen var som att det var någon som kom.. ville inte titta upp, men var tvungen, drog täcket sakta ner över näsan och spetsade mina ögon hårt mot hyttdörren. Jag kände hur jag började svettas, svetten känndes tillomed i hårbotten, mina händer skönt sig hårdare och hårdare om täcket och ögonen var fortfarande spetsade mot dörren.. plötsligt såg jag hur handtaget på dörren dras neråt, paniken i kroppen blir bara värre och värre, såg hur dörren öppnades sakta men säkert.. ser en skugga som närmar sig mörren mer och mer, mamma kommer in.. lättnaden i kroppen började genast kännas bättre, och svetten slutade rinna, satt kvar i mitt hörn på sängen, fortfarande lite rädd.. mamma ser att jag är rädd, hon springer fram till sängen och kramar mig hårt, allting blev plötsligt tyst igen.. kände henne andas och hennes hjärtslag mot mitt bröst. Det var mamma, det var verkligen hon, hon som kramade mig.. tog mina händer runt om henne och sa : snälla mamma lämna mig aldrig själv igen !
AV:sophiadehlin !
/ sophia dehlin
Det var inte bara jag, inte bara jag som var på båten.. utan någon mera.. jag satt i min hytt på båten, ensam.. fönstret var öppter och jag hörde hur vågorna piskade mot båtkante. Jag hade suttit i hytten ensam ett långt tag, mrn ingen hade kommit och letat efter mig.. började undra om dom hade glömt bort mig. Tog min röda tröja och gick sakta mot hyttdörren, tog handen på dörrhandtaget, det var aldeles kallt.. drog sakta ner handtaget och tog några steg ut i korridoren och gick sakta mot trapporna som ledde uppåt i båten. Jag hörde inga ljud, inga alls människor som skrattade, ingen musik, ingenting! Började bli rädd.. mina ögon spetsades till när jag plötsligt hörde någonting som kom emot mig.. gick runt i cirklar men såg ingenting, min kropp blev alldeles kall och jag kände hur svetten rann ner längs ryggraden.. jag började ropa min mammas namn, men ingen svarade.. jag gick några steg tillbaka och kände hur någonting nuddade min rygg, min kropp blev helt stel, kunde inte röra mig.. visste inte vart jag skulle ta vägen.. jag ville vända mig om och se vad det var, men mina fötter satt fast i marken.. dom ville inte röra sig.. mitt hjärta slog i 90 och allting runt mig blev alldeles svart, som att det var i någon dröm.. men plötsligt vände jag mig om.. pustade ut, det var bara en stol jag kände.. jag kände genast hur lättnaden i kroppen kom.. jag började gå små, små steg tillbaka i korridoren vid min hytt.. kollade runt mig varje sekund, och jag kände mig så himla ensam men samtidigt rädd.. plötsligt kom jag fram till min hytt, tog tag i handtaget och öppnade med ett ryck samtidigt som jag slog i mitt knä i dörrkanten.. ramlade framlänges på golvet, kände inte smärtan för jag var så himla rädd.. ställde mig snabbt upp och sprang till sängen, satte mig i sängen längt in mot hörnet, tog täcket över mitt huvud.. kände hur tärarna började rinna och allting blev helt tyst... kunde tillomed höra mina egna tankar, plötsligt hörde jag någonting i korridoren.. hoppade till och känslan i kroppen var som att det var någon som kom.. ville inte titta upp, men var tvungen, drog täcket sakta ner över näsan och spetsade mina ögon hårt mot hyttdörren. Jag kände hur jag började svettas, svetten känndes tillomed i hårbotten, mina händer skönt sig hårdare och hårdare om täcket och ögonen var fortfarande spetsade mot dörren.. plötsligt såg jag hur handtaget på dörren dras neråt, paniken i kroppen blir bara värre och värre, såg hur dörren öppnades sakta men säkert.. ser en skugga som närmar sig mörren mer och mer, mamma kommer in.. lättnaden i kroppen började genast kännas bättre, och svetten slutade rinna, satt kvar i mitt hörn på sängen, fortfarande lite rädd.. mamma ser att jag är rädd, hon springer fram till sängen och kramar mig hårt, allting blev plötsligt tyst igen.. kände henne andas och hennes hjärtslag mot mitt bröst. Det var mamma, det var verkligen hon, hon som kramade mig.. tog mina händer runt om henne och sa : snälla mamma lämna mig aldrig själv igen !
AV:sophiadehlin !
/ sophia dehlin
Kommentarer
Postat av: Anonym
sämst, lär dig skriva istället
Trackback
